Kultur utan politik kan minska konstens mångfald

Här kan du läsa vårt svar på kritiken från Dagens Nyheter om politisk styrning. Vår replik publicerades i Dagens Nyheter den 20 februari.

DN:s ledarrubrik (20/2) som hävdar att vi behöver en kulturrevolution mot politiken skrämmer mig. Vilket samhälle skulle vi få om vi valde bort kulturen som politikområde?

Under alla år som generaldirektör inom olika kulturmyndigheter har jag aldrig mötts av försök från politikens sida att direktstyra kulturen eller det konstnärliga innehållet. Tvärtom. Vi har en nationell kulturpolitik med utgångspunkt i demokratiska grundprinciper: Yttrandefrihet. Alla människors lika värde. Vi har också ett statsskick som värnar armlängds avstånd från politiken. Det implementeras särskilt för kulturområdet. Vi har en politik som ställer sig bakom offentlig finansiering av den kultur som har svårt att klara sig på enbart publikintäkter. För att säkerställa att fler perspektiv och röster ges utrymme och kan brytas mot varandra. Detta är också nödvändigt för ett demokratiskt samhälle.

En revolution mot den här politiken riskerar att minska mångfalden. Att bara en slags konst får synas. Att det inte längre finns ekonomiska resurser att uttrycka åsikter som inte delas av alla. Att barn och unga som inte har föräldrar som tar del av konst och kultur inte får möta olika tankar och perspektiv.

DN tar scenkonst som exempel och menar att de föreställningar som visas är ett resultat av kulturpolitiken. Jag skulle snarare säga att det handlar om tidsandan. Grupper i samhället som inte tycker att deras rättigheter har säkrats använder konsten och kulturen som verktyg för att få fram sina budskap. Flera av dessa utövare vittnar om att de utsätts för hot och hat av antidemokratiska krafter på grund av sin konst. Men de fortsätter ändå på grund av att de vill det. På grund av att vi lever i ett fritt samhälle. Och ibland med offentliga ekonomiska stöd.

För att säkerställa ett avstånd från politiken har Kulturrådet 15 arbets- och referensgrupper som bedömer ansökningar med ledamöter som sitter högst fyra år. Dessa personer är experter inom sina konstområden. Vi har också riktlinjer för hur vi ska hantera jäv. Det betyder att en person som är jävig inte deltar i beslutsprocessen. Allt för att besluten ska vara rättssäkra och sakliga. Kvalitet är alltid en utgångspunkt för bedömning. Våra stöd ska också bidra till att alla ska ha rätt att ta del av kultur och att alla ska ha jämlika möjligheter att skapa och uttrycka sig.

Jag håller med Johan Norberg (19/2) om att konsten måste kunna göra ont. Just därför uppskattar jag att de svenska kulturpolitiska målen inte handlar om partipolitik, utan om grundläggande demokratiska värderingar med yttrandefriheten i centrum.

I en demokrati kan man inte förhandla bort vissa grundläggande principer som yttrandefrihet. Inte heller principer om alla människors lika rättigheter och möjligheter.

De flesta politiska partier i Sverige har länge varit relativt överens om kulturpolitiken. Kulturrådet har en styrning som inte handlar om partipolitik eller att påverka det kulturella och konstnärliga innehållet. Men politiken ställer sig bakom statliga bidrag till kulturen och skapar därmed förutsättningar för yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

En fri och obunden kultur är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle!

Staffan Forssell, generaldirektör

Läs artikeln på dn.se

Läs vår replik om litteraturstöd i svd.se

Header logo