Carl Henrik Fredriksson. Foto:The Vienna Review

Krönika: Kontexten är allt

I vår serie krönikor från personer som är ordförande i våra arbets- och referensgrupper har turen kommit till Carl Henrik Fredriksson, ordförande i referensgruppen för kulturtidskrifter.

Kulturtidskriftsfloran i Sverige är enastående, menar han. En sådan kombination av bredd och djup hittar man ingen annanstans i Europa. Och det finns goda skäl för staten att stödja just tidskrifter. I denna lilla men oundgängliga del av den mediala offentligheten hamnar enskilda kulturella uttryck och världsbilder i ett sammanhang. Ett sådant förbindelsearbete är grunden för varje levande demokrati.

Ju snävare sammanhanget är desto bättre fungerar desinformationen, påpekade Frank Snepp redan för över trettio år sedan, långt före dagens debatt om fake news och sociala medier. Snepp var chefsanalytiker på den amerikanska underrättelsetjänsten CIA under Vietnamkriget. Han var expert på propaganda och vilseledande information och när han senare beskrev byråns arbetsmetoder inifrån blev han en av de första visselblåsarna. Man tar ett litet utsnitt av verkligheten och isolerar det från resten, förklarade han. Det man presenterar behöver inte alls vara helt falskt. "Man hyvlar bara bort ett stycke verklighet."

Sådana borthyvlade, isolerade verklighetsbitar utgör en stor del av den moderna människans mediala kost. Trots att verkligheten och dess problem blir allt mer komplexa för varje dag som går är de sammanhang vi rör oss i snävare än på länge. Det som en gång var en sammanhållen offentlighet där olika perspektiv bröts mot varandra har för länge sedan splittrats upp i isolerade informationsbubblor där vi matas med det vi redan vet av algoritmer som känner vår smak och effektivt skyddar oss från allt och alla som smakar annorlunda.

Visst, den beskrivningen idealiserar nog det som en gång var – hur inkluderande och perspektivrik var egentligen den mediala gemenskap som den tyske filosofen Jürgen Habermas kallat den borgerliga offentligheten? Och beskrivningen demoniserar nog också det som just nu är – har inte den digitala revolutionen, åtminstone potentiellt, öppnat hela världar fulla av information vi tidigare bara kunde drömma om att ha tillgång till?

Men ändå, när sammanhanget försvinner gör de nya mediala verklighetshyvlarna oss inte bara till lätta offer för desinformation och demagogi, de ställer hela det demokratiska systemet i fråga. För vad återstår egentligen av demokratin när de ideologier, erfarenheter och världsbilder den ska förmedla mellan aldrig möts? Vad återstår av samhället när sammanhanget försvunnit?

I det kontextlösa medielandskapet utgör kulturtidskrifterna en uppfordrande motbild. Kulturtidskriftsfloran i Sverige är enastående. En sådan kombination av bredd och djup hittar man ingen annanstans i Europa. Under 2018 får inte mindre än 86 tidskrifter stöd av Kulturrådet. Och det finns goda skäl för staten att stödja just tidskrifter. I denna lilla men oundgängliga del av den mediala offentligheten hamnar enskilda kulturella uttryck och världsbilder i ett större helt. Ett sådant förbindelsearbete är grunden för varje levande demokrati.

I tidskrifterna odlas just det som på andra håll håller på att gå förlorat: här ställs text bredvid text och nummer läggs till nummer i publicistiska projekt som greppar över både konstvärld och livsvärld.

På alla nivåer skapar tidskrifterna sammanhang, men inte genom att sudda ut skillnader och nyanser, utan genom att ge dem plats. En tidskriftsredaktör är bland mycket annat också en kompositör, som i varje nummer fördelar elementen så att skilda författartemperament plötsligt börjar kommunicera, olika teman belyser varandra och motsatta erfarenheter hamnar i kritisk kontrast.

Till och med i den enskilda artikeln ryms ofta denna mångfaldighet. En av de textsorter som har en särskild plats i kulturtidskrifterna är essän. Öppen och genomsläpplig till sin form är tidskriftsessän raka motsatsen till en kontextlös tweet eller bekräftande åsiktsdeklaration som ryms i ett soundbite, för lång och vindlande för de uppmärksamhetsbegränsade sociala medierna och för prövande för de meningssäkra mediala forumen.

Bättre än något annat medium visar tidskrifterna att det är kontexten som bestämmer hur vi uppfattar världen. Ja, kontexten är verkligheten – hela verkligheten, inte bara den borthyvlade, isolerade biten. Man kan kalla det bildning, när sammanhanget vidgas och världen växer. Det är också ett bra vaccin mot desinformation, åtminstone om man får tro den avhoppade CIA-agenten Frank Snepp.

Carl Henrik Fredriksson

Publicist verksam i Wien. Grundare av det europeiska tidskriftsnätverket Eurozine och ordförande i Kulturrådets referensgrupp för kulturtidskrifter.

Header logo