Intervju med Anna van der Vliet - aktuell på Venedigbiennalen

En av bidragsmottagarna för den senaste bidragsfördelningen inom projektbidraget för bild och form är Institute for Contemporary Ideas and Art, ICIA. En  organisation med bas i Göteborg som utvecklar och genomför konst- och designprojekt i samarbete med konstnärer utifrån en curatoriell idé om situation, kontext och produktion. Deras senaste projekt, som de beviljats bidrag för, är en del av Venedigbiennalen 2017. Vi pratade lite med Anna van der Vliet, grundare och konstnärlig ledare för ICIA.

ICIA har nu beviljats projektbidrag inom bild och form för projektet University of Disaster som är en del av Venedigbiennalen. Kan du beskriva vad University of Disaster är för projekt? Vad vill ni uttrycka och utforska konstnärligt med verket?

- University of Disaster initierades av konstnären Radenko Milak och den franska curatorn Christopher Yggdre för ett drygt år sedan. Vi har som tre svenska curatorer, jag, Fredrik Svensk och Sinziana Ravini, båda chefredaktörer för konsttidskriften Paletten, bjudits in att tillsammans vidareutveckla projektet.

University of Disaster är ett undersökande konstprojekt som syftar till att skapa nya utrymmen för en kritiskt konstruktiv reflektion kring relationen mellan begär och katastrof i vår tid. University of Disaster börjar med en utställning i Bosnien & Hercegovinas Paviljong på Venedigbiennalen i maj 2017, och fortsätter med en konferens under biennalens sista vecka i november, för att under 2018 vandra vidare till Banja Luka i Bosnien och Sverige. Curatoriskt kommer vi att i en tid av ökad nationalism och protektionism, försöka skapa ett konstprojekt som bryter mot den vanliga idén om den nationella paviljongen, för att med hjälp av konstnärer, filosofer och forskare från olika delar av världen närma oss frågan om det universella.

Avsändarland för detta verk på biennalen är Bosnien & Hercegovina, men många svenskar finns bland de inblandade. Hur kommer det sig att detta samarbete kommit till stånd?

- Radenko Milak är utsedd av Bosnien & Hercegovina att representera paviljongen i Venedig. Men som co-curatorer har vi bjudit in ett antal andra konstnärer för att i samma utställning ge andra ut- och inblickar på katastrof och begär. Vi har alla mötts i ett gemensamt intresse för frågeställningarna utifrån olika erfarenheter, bakgrunder och praktiker. 

Är det första gången du ska till Venedigbiennalen? Hur känns det?

- Jag har besökt Venedigbiennalen under många år nu, men det är första gången jag åker dit för att medverka som curator. Det är förstås en helt ny erfarenhet som är otroligt spännande. 

Vad ser du fram emot på årets Venedigbiennal, förutom att presentera ert eget projekt?

- Jag ser fram emot hela biennalen och hur den franska curatorn Christine Macels idé om att ställa konstnären i fokus, snarare än som oftast det teoretiska och curatoriella ramverket, kommer att visa sig i själva utställningen. Den paviljong, som jag mest ser fram emot är NSK State Pavilion som initierats av IRWIN group och NSK med bland andra konstnären Roman Urjanek, som också deltar i vår utställning. En av utgångspunkterna är en ursäkt över moderniteten i ett försök att skapa en ny framtid och konstnären Ahmet Ögüt har uppdraget att gestalta paviljongen.  

ICIA grundades, enligt er hemsida, utifrån ett behov av ett institut som arbetar med utvecklingsfrågor inom konst- och designfältet. Varför behövs ett sådant?

- Förutom arbetet som curator har jag under många år engagerat mig i kulturpolitiska och strategiska utvecklingsfrågor. Jag har anlitats i olika sammanhang för att exempelvis föreslå konstens roll i olika stadsutvecklingprojekt eller ta fram strategier för nya konstverksamheter. Det är alldeles uppenbart att förutsättningarna för konstnärlig praktik är under ständig omförhandling liksom resten av vårt samhälle. ICIA drivs av tanken att vi med erfarenhet av curatoriellt arbete måste delta i olika sammanhang för att hitta vägar att förbättra villkoren och skapa fler möjligheter för konst.  

Är konst och design likvärdiga för dig?

- Konst och design är båda breda fält som går att förstå på många olika sätt. Inom design är det fält som ibland kallas kritisk eller spekulativ design svår att skilja från en del konstnärliga uttryck. För mig är det mer intressant att se beröringspunkter i drivkrafter och frågeställningar. Anna Bloch är designcurator på ICIA och har gjort oerhört relevanta och tankeväckande projekt och utställningar.

Du har tidigare varit chefredaktör för konsttidskriften Paletten. Hur har den journalistiska/kritiska erfarenheten påverkat dig som kreatör, tror du?

- Tiden som chefredaktör för Paletten har format mig enormt. Jag skapade en redaktion med unga konstnärer och teoretiker, med bland andra Fredrik Svensk och Sinziana Ravini. Det som påverkat mig mest är alla timmar vi diskuterade konst och hur vi tillsammans utvecklade kritisk praktik genom ständiga samtal. 

Du har en gedigen karriär som curator och projektledare inom konst. Har du något råd till unga konstintresserade som drömmer om att arbeta som curatorer?

- Det beror helt på vilket sätt man vill arbeta som curator, på institution eller frilans. Men självklart är det allra viktigaste att se så mycket konst som möjligt, läsa och förstå både historiska och samtida sammanhang och hitta de frågor man själv brinner för och vilka konstnärer man vill arbeta med.

Header logo