Bild på projektledare Karin Englund och Daniel Urey

Shared history vill förena och förändra

Förra året fick Färgfabriken i Stockholm Kreativa Europa-medel beviljade till projektet Shared history, ett samarbetsprojekt inom det årets särskilda utlysning för integrationsprojekt. Tillsammans med sina partners i Polen och Lettland undersöker de konstnärlig integritet kopplat till migration, integration, demokrati och medborgarskap.

Tre länder runt Östersjön, med helt olika historia och migrationspolitik samlas i projektet Shared History. På Färgfabriken i Stockholm pågår arbetet för fullt och för projektledarna Karin Englund och Daniel Urey har det varit viktigt att vrida och vända på perspektiven.

-Vi har en gemensam europeisk historia som vi kan arbeta kring, men det är så lätt att alla isoleras i sina trauman. Efter andra världskriget och efter Sydafrikas apartheid var det så, var och en bar omkring på sitt trauma helt oberoende av de andra och vi tror att det kan vara utvecklande att få dela det som faktiskt är gemensamma erfarenheter, säger Daniel Urey.

Projektet består av en tvärsektoriell referensgrupp och professionella konstnärer i de tre länderna som skapar nya konstverk tillsammans. Nyanlända konstnärer samarbetar med etablerade konstnärer inom länderna och över nationsgränserna. I projektet kopplas Sveriges, Lettlands och Polens perspektiv ihop på olika sätt. Med i projektet finns också forskare från Södertörns högskola som stödjer projektet. Projektet ska mynna ut i en utställning på konsthallarna i respektive land, med minst två verk från de övriga två länderna i varje utställning och konstnärlig representation från de deltagande länderna. Utställningarna kommer att kureras av Färgfabriken i Sverige, Latvian Center for Contemporary Art i Riga, Lettland och the Baltic Sea Cultural Center i Gdansk, Polen. Det kommer också hållas programpunkter för att bredda och fördjupa diskussionen, förhoppningsvis med fler parter – konstnärer, företag, kreatörer, forskare.

Konsten som en del av samhällsdebatten

Färgfabriken har som plattform för samtida konst, arkitektur och stadsplanering länge arbetat med att undersöka och försöka förstå komplexiteten i den föränderliga värld vi lever i. De senaste åren har många människor befunnit sig på flykt i Europa och det satte igång flera tankar hos Daniel och Karin. En viktig del i projektet är att undersöka hur kulturorganisationer kan skapa samarbeten med nyanlända konstnärer.

-Plötsligt hände det massor och vi kände att vi ville undersöka hur vi kunde vara en del av det. Samtiden rör sig oberoende av våra omständigheter och vi ville interagera med samtiden, vilket är svårare än vad man kan tänka sig när vi började fundera över våra egna kontaktytor. Vi utforskar ständigt ramarna för vad en konsthall kan vara, säger Karin.

De länder som deltar i projektet har olika förutsättningar och visst har projektledarna märkt av de olika perspektiven, både när det gäller kulturell frihet och syn på konst och kultur men också i synsättet. Projektet vill uppmana till att inte reducera människor till att bara vara en ”flykting”, det handlar om att tillvarata och se det gemensamma i de berättelser och uttryck hos människor och professionella konstnärer som befinner sig på flykt.

-Vi hoppas att projektet ska leda fram till lite nytänk och lite bråk, säger Daniel och ler. Vi vill att folk ska tänka till, reflektera lite kring begreppen som används. En central målgrupp för projektet är den svenska kultursektorn och vi vill få igång en diskussion om hur kulturen kan integrera på riktigt. Projektet handlar mycket, enligt mig, om att komma vidare, säger Daniel.

Projektledarna hade arbetat med sina polska och lettiska partners i tidigare projekt, ända sedan 2003, vilket de själva tycker varit värdefullt i Shared History. Och om de ska ge något råd till andra kulturaktörer som vill arbeta i gemensamma projekt med aktörer från andra EU-medlemsländer så är det framför allt att lära känna sina partners.

-Man behöver inte känna alla i partnerskapet jätteväl, men det är bra om man känner någon. Det underlättar mycket för oss att vi känner till varandras institutioner och organisationer, att vi är så trygga med varandra att vi kan ”bråka” – inse att vi har olika ståndpunkter och så försöka jobba vidare från det, avslutar Karin.

Header logo